Till svars

Det händer ju titt som tätt att vi får stå till svars för de värderingar vi gör i arbetet men i måndags fick min kollega på kontoret stå så pass till svars att han på heder och samvete svor att tala sanning, då han var kallad som vittne till en tingsrättsförhandling gällande en bodelningstvist.

Det är ju inte alltid vi gör värderingar för att hus och lgh ska säljas utan ganska ofta handlar värderingarna om att någon familjemedlem ska köpa ut en annan familjemedlem och ibland är detta i samband med en skilsmässa.

Personligen tycker jag att denna typ av värdering är ganska svår. Du har nämligen oftast en part som vill att du värderar objektet till så mycket pengar som möjligt och en part som vill precis det motsatta. Så var du än dig vänder så blir det någon som inte blir nöjd. Men naturligtvis tar vi ingen hänsyn till parternas tyckanden och tänkande utan vi måste ju göra en värdering utifrån läge, skick, standard och framförallt marknadsläge, just där och då.

I det här fallet, som ni förstår, var den ena parten så pass missnöjd med utfallet i värderingen att min kollega blev kallad till förhör där han fick försvara och förklara sin värdering.

Han fick svara på frågor om hur länge han varit aktiv som mäklare, hur stor marknadsandel som kontoret har, varför han satt värderingen till under taxeringsvärdet, hur han bemöter en annan högre värdering som en värderingsman (inte mäklare) gjort på samma fastighet osv osv.

Efter den svettiga grillningen av båda parternas ombud fick min kollega till slut lämna tingsrätten bara för att mötas av en p-bot på bilen. Ja, så kan det gå ;-)