Ring, ring

Att mäklare pratar en hel del i telefon tror jag inte direkt är någon överraskning men idag tog jag iallafall personligen telefonpratandet till en ny nivå. Så pass jag jag har skavsår i örat, rejäl värk i "hålla-fast-telefonen-med-axel-muskeln" (headset nästa?) och i princip har tappat rösten.

Det har varit trepartssamtal och förhandlingar mellan säljare som inte varit överens om vad nästa steg ska vara gentemot sina budgivare. Samtal och långa diskussioner med budgivare om deras nästkommande drag. Samtal med närstående till säljare. Samtal om nya uppdrag. Samtal med Lantmäteriet om servitut och överlåtelse av detsamma. Samtal om nya möten. Samtal om deklarationsfrågor. Samtal om kontraktsskrivning. Samtal med kommande visningsbesökare. Unt so weiter.

Nu är klockan 22 och där går iallafall min gräns för jobbrelaterade telefonkonversationer. Nu ska jag koka mig en kopp te, vila rösten och jag har en magkänsla av att telefonen kommer gå varm imorgon med. Just precis så som vi mäklare vill ha det!

Tankenöt

En funderare: Är det fullt möjligt att jobba 100% provisionsbaserat och vara bästis med rättvisan? 

Efter många om och men kom jag fram till att det är nog rätt svårt. Ett tag trodde jag att de frön som de vuxna sådde i oss när vi var barn, att allt ska vara rättvist i livet, också skulle vara en sanning. Lika mycket godis till alla. Alla ska få vara lucia. Alla ska få vara med och leka... 

Självklart ska alla få det. Alla har kanske inte samma förutsättningar när de börjar som mäklare, har jobbat olika länge och har olika flow i perioder. Varje möte man går på har ofta flera andra mäklare från olika firmor redan varit på. Man jämförs, synas i sömmarna och vänds ut och in på. Går man därifrån som vinnare i matchen är man riktigt glad och går stolt som ett lejon. Intern konkurrens går inte heller att undvika helt, men med tanke på den extrema externa konkurrensen är det extra viktigt att hålla ihop och stödja varandra på kontoret. Då provisionen hänger på affärer som blir av, blir affärer synonymt med en blodig stek i en lejongrop. Starkast, snabbast, hungrigast vinner. Självklart. Självutsållning. Survival of the fittest. 

Man måste dra gränsen någonstans. Någonstans mellan medmänsklighet, viljan att lyckas och girighet. Gyllene snittet. 

Men sedan sa dem ju alltid att den som ger sig in i leken, få leken tåla... 

Mamma och mäklare

Att vara mäklare och småbarnsförälder är en utmaning och just kombon mäklare och mamma/pappa kan vara både lättare och svårare att hantera jämfört med andra yrken.

Utmanade på så sätt att man som mäklare inte har någon vikariepool att ta hjälp från om man måste vara hemma och vabba eller för att det är planeringsdag på förskolan eller tex sportlov i skolan.

En stor del av mäklaryrket går ju ut på att vara ute hos kunder. Antingen på visning, på värdering eller på skarpa intag, dvs träffa säljare som vill sälja just här och nu. Oftast bokas dessa viktiga möten in dagar och veckor i förväg och är inte sällan förenat med att de personer som man ska träffa har tagit ledigt i sin tur eller ibland rest långväga. När då barnen vaknar upp med feber så är det inte alltid helt okomplicerat att ställa in eller boka om.

 

Visst har jag kollegor som kan täcka upp i nödfall men det är inte helt ovanligt att deras kalendrar också är helt fulltecknade och dessutom går inte vissa uppgifter att delegera hur som helst eftersom ett förmedlinguppdrag är personligt och ska/bör utföras av ansvarig mäklare.

Sen finns det ju aspekten att det inte heller är många mäklare som "skänker bort" förmedlingsuppdrag eftersom vi för att få lön överhuvudtaget är beronde av att sälja och prestera...

 

Här kommer också aspekten in att det dessutom kan vara svårt med en längre sammanhängande ledighet. Är man som mäklare ledig tre veckor så har man inte bara "tappat" inkomst den perioden utan man har dessutom tappat tempo, inte träffat nya kunder eller fått nya uppdrag under den perioden så tre veckor blir i realiteten kanske sex veckors inkomstbortfall.

 

Men ett mynt har så klart alltid två sidor och på plussidan så kan jag liksom idag faktiskt ganska obehindrat jobba hemifrån trots att minstebror ligger i soffan som en kokhet liten kamin. Mina kunder, såvida inte någon söker mig just på kontoret, märker inte någon större skillnad. Jag har min dator, kan göra det jag hade på agendan och dessutom finns jag tillgänglig på mobilen. Inte heller behöver jag ansöka om ersättning för vård av barn.

Liten ynklig och kokhet minstebror.

Jag har ju också, rent teoretiskt, möjlighet att styra min tid mer än de som kanske jobbar enligt ett schema vilket naturligtvis också har sina fördelar. Det är inte svårt för mig att vara flexibel och följa med till tandläkare, BVC, ha utvecklingssamtal, fritidsaktiviteter etc bara jag vet ett par dagar innan och kan planera min dag kring det.

 

Liksom Jasmina var inne på i sitt inlägg så är det lite både av en lyx OCH en last att kunna jobba när man vill, var man vill och jag tror det är många mäklare som kämpar med att hitta balansen mellan de båda samt att hitta balansen mellan att vara ledig och vara tillgänglig.

Men den största utmaningen ligger inte i att klara att några vabb-dagar per år utan i att hantera det dåliga samvetet. Jag liksom många andra småbarnsföräldrar, mäklare eller ej, brottas ofta med det dåliga samvetet att inte räcka till, att vilja vara mer mamma och ännu mer närvarande.

Det är tufft att nästan varje helg höra besvikelsen i rösten hos barnen när de vill hitta på något och mitt svar 8 av10 ggr är att jag inte kan för att jag ska ha visning. Yrket är ju förknippat med en hel del helgjobb eftersom de flesta av alla spekulanter inte kan komma och titta på hus och bostadsrätter någon annan tid än just helgen och visar jag inte kan jag inte sälja objekten och får således ingen lön...

Den där tanken på möjligheten att kunna klona sig är inte sällan förkommande hos just undertecknad :-)

Festligt jobb denna lördagkväll

Då var det lördag kväll som snart övergår till söndag morgon. Jag sitter med jobbdatorn i högsta hugg och knåpar ihop säljtexter och utformar annonser till de bostäder som ska ut i veckan samtidigt som vovven försöker stjäla uppmärksamheten och tycker att jag borde leka med honom istället.

Det här med arbetstimmar är en rolig grej. Man väljer själv hur mycket, eller lite, man vill jobba. Ofta blir det att man jobbar mycket, långa dagar och även helger. Sedan finns det självklart dem som har begränsat sina dagar och helger till fasta tider och på så sätt frigör mycket ledig tid för familj och aktivitet. Hatten av för er kära kollegor!  Jag har svårt att begränsa arbetet, det tenderar att följa med mig hem och spendera helgkvällar tillsammans med mig i soffan. Lördagar är heliga dagar för mig, där jag lovat mig själv att inte jobba eller läsa mailen. Det går bra - ibland. Man tackar dock inte nej till att jobba om det innebär att man städar undan lite i schemat för veckan därpå, eller har en pågående budgivning/kontrakt.
 Dessutom kan man ha mjukisbrallor, ligga i soffan med ett glas rött och lyssna på John Mayer - det är inte så illa. Det blir på något sätt avkopplande att jobba. Låter  det lite motsägelsefullt? Inte helt omöjligt.

"All work and no play makes Lucky a sad pug!" - Lucky 

 

40/65

Allt fler unga tjejer börjar jobba som mäklare idag, hur många exakt vågar jag inte svara på, men trenden går inte att ta miste på. Det var annorlunda förr, då yrket var mansdominerat och i mångt och mycket har det levt kvar i folkmun att den typiske mäklaren är en man i medelåldern. Ingenting är statiskt utan denna bild tror jag är på väg att ändra den också. Oavsett kön, ålder och antal år i branschen har nog var och en av oss en sak gemensamt: att vi tycker om vårt yrke (ganska så lätt att lista ut). 

Nyutexaminerade unga mäklare har höga ambitioner, är hungriga på livet och redo att kasta sig in i denna virvelvind till bransch. Sanningen är den, att det inte alltid är så glassigt att vara mäklare, utan det innebär mycket slit och långa arbetsdagar. Att finna ro och balans i det är en konst i sig. Många av mina kollegor, kors och tvärs över landet har sina sätt, och alla sätt är olika för likväl är alla marknader och människor olika. Några väljer att lägga mäkleriet på hyllan efter ett tag, och andra förälskar sig i yrket och blir kvar i många år. För visst är det fantastiskt kul att vara kär?

Jag vill passa på att hylla en kär kollega som har hittat ett sätt som funkat, och som skänkt honom, och Fastighetsbyrån mycket under årens lopp. Jag vill tala om något unikt i vår bransch idag. I 40 hela år har Lund berett plats åt en man som under alla år älskat sitt yrke och gått in med en inställning varje dag som gjort att han har vunnit mycket lycka, nöjda kunder och framgång i sin vardag. Denna vardag har tagit honom (nästan) till pensionens rand vid 65 års ålder idag. I fredags efter månadsmötet bjöds det bl.a på hyllning, smörgåstårta och gamla kollegor från förr. Mycket trevligt!

Jan Persson på Fastighetsbyrån i Lund, tack för dina 40 år i företaget!   

Photo cred: Markus Linderoth

Kapitalvinstberäkning och deklarationer

Jag ser i mitt facebook-flöde att jag inte är den ende mäklaren som utnyttjar söndagskvällens timmar till att göra kapitalvinstberäkningar och ta fram deklarationsblanketter åt förra årets säljare.

Även om det inte är dags för den vanliga inkomstdeklarationen riktigt än så är det dock hög tid att betala in den beräknade skatten på de hus, fritidshus och bostadsrätter som såldes under 2013 för att man ska undvika onödig kvarskatteränta.

I onsdags var på vi på kontoret i Lysekil på kurs med Skatteverket för att ta del av de senaste nyheterna och dessutom få en liten uppfräschning av kunskaperna på området. Intressant, klargörande och förvirrande på en och samma gång.

Vissa saker är lätt när det gäller deklarationen, andra betydligt klurigare.

På den enkla sidan har vi uppgifter i samband med inköp och försäljning. Oftast vet man vad man köpte huset/fritidshuset/bostadsrätten för, hur mycket lagfart man betalade och om man hade någon kostnad för ev pantbrev i samband med köpet (gäller hus/fritidshus).
Dessutom är det glasklart vad man sålde huset/bosträtten för, hur mycket man betalade i mäklararvode, om man har något kapitaltillskott (gäller br) och om man hade några andra försäljningskostnader ex. besiktning och energideklaration, ev annonsering, homestyling etc.

På den betydligt klurigare sidan har vid avdragen.
Ibland kan det vara svårt eller till och med omöjligt att få att fram uppgifter för säljarna. Kanske har kvitton och underlag försvunnit i flytten eller så har man ärvt fastigheten och då går även avdrag i arv och då är det oftast mer regel än undantag att kvitton är svåra att hitta.

Sen kommer man till frågan om det som man har gjort med huset/bostadsrätten sorterar in under rubriken ny-, till och ombyggnad.
Det vill säga har man uppfört något nytt på fastigheten som inte fanns vid köpet, eller har man byggt till huset så att man ökat husets volym eller har man byggt om så pass att man ändrat husets/bostadsrättens konstruktion, funktion eller planlösning. Om man kan hänföra det man gjort till något enligt ovan så finns det ingen ålder att ta hänsyn till utan bara att kostnaden ska överstiga 5000 kr/kalenderår.

So far so good.

Sen finns de avdrag som sorterar in under förbättrande reparation och underhåll. Under den här rubriceringen får man dra av förbättringar som gjort med sitt hus/bostadsrätt under försäljningsåret och de senaste fem åren. Kravet för att avdrag ska godkännas i den här kategorin är att de överstiger 5000 kr/år och att huset/bostadsrätten är i bättre skick vid försäljningstillfället än den var när man köpte den.

Låter ganska enkelt men det finns fallgropar och frågetecken även här. För med Skatteverkets definition enligt ovan så skulle någon som köpte ett nytt hus 1990 och sålde detsamma 2013 inte vara berättigad till några avdrag alls eftersom inget kan bli "nyare än nytt" samtidigt som att ett hus från 1990 naturligtvis är i "bättre skick" om man renoverat 2010 än om man inte gjort det....

Lurigast av allt och där det finns mest meningsskiljaktigheter är det är ändå det som sorterar in under kategorin standardförbättring/grundföbättringar.

Det vill säga att om du byter ut alla golv i huset från plastgolv till parkett så är det tillåtet att göra avdrag för skillnaden mellan ett nytt plastgolv vid tillfället och utgiften för den nya parketten. Kan tyckas glasklart men om man gjorde denna åtgärd 1995 så kan det ju vara en smula svårt att 2013 ta reda på exakt vad ett plastgolv kostade för 18 år sedan.

Same goes for exempelvis byte av tvåglasfönster till treglasfönster eller oljepanna till bergvärme osv.

Dessutom ska man, om det ska vara korrekt i Skatteverkets ögon, göra en reducering för slitage. Det betyder att om du gjorde standardhöjande åtgärd år 1995 så ska du även räkna ut vad ett slitage har minskat avdraget med fram till 2013. Det är här det börjar bli riktigt klurigt eller till och med omöjligt. För det finns ingen formel eller dylikt man kan använda sig av utan Skatteverket hänsvisar till "sunt förnuft". Det säger sig själv att det förmodligen finns lika många definitioner av sunt förnuft som det finns säljare och handläggare på Skatteverket.

Inte helt lätt med andra ord men man får som mäklare stöta och blöta avdrag med sina säljare, ge dem råd och tips, vända ut och in på uppskattningar och bedömningar för att försöka komma fram till en så korrekt kapitalvinstberäkning som möjligt.

Nu - tillbaka in i deklarationsdjungeln!

Ett varmt möte

Som mäklare träffar man otroligt mycket människor och vissa kundmöten blir onekligen mer speciella än andra.

I veckan var jag hemma hos en kvinna i ett av våra mysigaste kustsamhällen för att göra en värdering av hennes hus och för att hjälpa henne att bena ut de handlingsalternativ som hon står inför.

Mitt upp i själva genomgången av huset så stannar hon upp och frågar om jag vill att hon ska visa mig en teknik för att avhjälpa migrän, som jag förmodligen nämnt i en bisats att jag led av ibland. Så hux flux så hamnade jag i ryggläge på en schäslong i hennes vardagsrum och fick behandling av rygg, nacke och huvud. Fantastiskt!

När vi sen var klara med migränbehandling, själva värderingen och hade diskuterat de frågeställningar hon hade dröjde vi oss kvar länge framför den knastrande braskaminen med varsin mugg med te och pratade om livet i allmänhet medan snöflingorna singlade ner utanför fönstren.

Ett verkligt fint kundmöte med en god medmänniska att minnas!

Ps. Jag tvingade naturligtvis mannen hemma att utföra behandlingen på mig senare på kvällen och tamigtusan om inte både huvudvärken försvann och jag sov bättre än på många nätter.

Upp och ned

Så blev januari till februari och året 2014's första månad är redan till ända. Jösses amalia!

Sammanfattningsvis har det varit en bra start på året. Höjdpunkter i form av en bra visningshelg, fin återkoppling med en del av förra årets kunder i samband med deklaration och kapitalvinstberäkning, ett personligt ATH i en enstaka provision, avslut i flera affärer, nya förtroenden och inte minst en hejdundrande kick-off bara för att nämna några.

Men månaden har också varit tuff med mycket migrän, ännu mer snö, tragiska och oväntade dödsbesked, bryderier gällande besittningsrätt eller ej i en kommande försäljning och praktiska förändringar i mäklarvardagen, datorhaveri och teknikstrul, sömnlösa nätter pga irritation över okunskap och ännu mer funderingar gällande köpare som hamnat i kläm.

Lite av mäklarvardagen i ett nötskal, skulle man kunna säga.

Personligen satsar jag på att få blogg-tummen ur mer under februari månad och hoppas jag får sällskap av mina blogg-kollegor.

En kall, solig och snöig dag på vackra Skaftö