Grannar, ett "dolt fel"?

Hade visningar i söndags precis som alltid.
3 riktigt trevliga hus. Hade nya visningsskyltar ute som var riktigt snygga.
Det första stället jag var på hade grannarna tagit sig ut i trädgårdarna, inget märkligt, men de tyckte inte om att huset skulle säljas, ställde frågor som vem har satt priset, var alla bilarna skulle parkeras och om jag hade koll på husets skick? Blev lite förvånad men fann mig snabbt och svarade vänligt på de flesta frågor. En granne var speciellt arg och jag sa bara vänligt men bestämt att ägaren till huset bestämmer själv om det skall säljas, till vem det skall säljas och till vilket pris. Säljaren är helt unik! Får bestämma själv utan att fråga sina grannar! Ibland måste man vara lite tydligare än annars. Jag berättade lite lätt för säljaren, inte allt då det inte är ett mervärde i sig. Säljaren berättade att de inför honom också förklarat sin irritation över situationen...
Intressant att man kan låna ut sig till något sådant när man faktiskt bara kan önska sig en trevlig granne. Att det är viktigt har jag full förståelse för!

För många år sedan hade jag sålt ett hus strax utanför Simrishamn som var trevlig med bra läge. Efter några veckor kommer köparen in och frågar om grannar kan vara ett "dolt fel" roligt fråga tänkte jag men för köparna var det inte roligt alls. De hade blivit grannar med nynazister som spelade kamplåtar varje kväll....
Jag tror inte grannar kan vara ett "dolt fel" då säljarna säkert kände till det och om man titta in genom fönsterna utanför huset så var där en nazistflagga! Jag hade inte sett den men jag tittar inte riktigt så mycket in i husen jag inte har uppdrag att sälja. Mina köpare bor kvar men grannen har flyttat så allt blev lyckligt till slut!