Föraning

Igår var en strålande vacker dag i Lysekil så kollegan och jag passade på att åka på en liten "ta-in-hus-och-fototurné" och slog inte mindre än tre flugor i en smäll. Yeay för oss :-)
Den klarblå himlen, solen och fågelkvittret satte verkligen igång vårkänslorna.

Låter underbart med en föraning om vår eller hur?
Dock kan jag också tala om att jag under samma fototurné lyckades bli ganska så blöt om fötterna, eftersom solen tagit så på tjälen och det var rejäla vattenpölar här och där. Jag lyckades dessutom trampa i inte mindre än tre högar med hundbajs i min jakt på bra exteriörbilder och det var en hårsmån från att jag även trampade i en hög med kattbajs INOMHUS. Det var en skildring av hur en fetmåndag blev till en bajstisdag i ordets bokstavliga betydelse ;-).

Idag är till skillnad från gårdagen en synnerligen grå onsdag med det tråkigaste februariväder ni kan tänka er men eftersom jag mer än fyllde minneskortet till kameran igår så har jag att göra och slipper förhoppningsvis sticka ut näsan i snålblåsten överhuvudtaget.


Snart, snart har vi musöron på björkarna igen....



Fetmåndag!

Här i Lysekil gillar vi att ligga steget före eller rättare sagt vi gillar att våra kunder gillar att ligga steget före.
Dessutom har det nog inte undgått någon här att vi även gillar de alldeles speciella vaniljsemlorna från det lokala konditoriet så därför fortsätter vi gladeligen med traditionen fetmåndag och bjuder våra kära "släktingar" på banken på semlor så här dagen innan fettisdagen.

 

Konsten att vara ledig...

I det här jobbet är det faktiskt så, att det är en konst att vara ledig. För inte ens när man är ledig är man ledig, om ni förstår vad jag menar...

Exempel: Jag kan komma hem från jobbet vid 19-tiden en vardag (har då jobbat från 8-9på morgonen) och vid åtta-tiden så ringer telefonen. Svarar jag? Ja. Oftast gör jag ju det... Eller, på helgen när jag kanske sitter o tittar på barnens innebandymatch, kollar jag samtidigt av mailen i telefonen....

Det är med andra ord inte särskilt svårt att jobba mycket. Det är heller inte särskilt svårt att gå ifrån jobbet (eller jo, ibland kommer man bara aaldrig iväg...). Men det i särklass svåraste, det är däremot att VARA ledig när man ÄR ledig....

Ja, hur gör man? Tips mottages tacksamt..... =)

Ketchupeffekten

Nu har det lossnat lite hos oss (skönt skönt), fler kunder vill sälja och fler kunder vill köpa. Vi gillar!

Förra veckan lyckades jag bli av med alla objekt jag hade till salu så nu måste jag börja jobba igen. Jag plockade förvisso in fyra uppdrag, alla på plats hos kunden, så det blir fler visningar framöver men just nu är det lite väl lugnt på min front.
Och hos oss är det ju "syns man inte finns man inte" som gäller eller "syns man inte hörs man bara" som jag brukar säga. Nu lägger jag all fokus på återkoppling till gamla kunder, ringstugor och annat som ger ökade chanser till att plocka in objekt för försäljning.

Varierande

I mäklarvardagen är det som sagt sällan en dag som är den andra lik.

Igår klättrade jag likt en ovig apa med en gul "byggare Bob-hjälm" på huvudet omkring på byggnadsställningar för att fota ett projekt med passivhus med fantastiskt läge som vi ska förmedla mitt i pittoreska Grundsund. 

Passivhus, för er som inte vet vad det är, byggs med en mycket energisnål byggteknik som syftar till att minimera värmeförluster genom klimatskalet, genom effektiv ventilation samt genom att tillvarata värme från de boende, elektriska apparater och instrålad sol. Detta innebär ett lufttätt klimatskal med extra tjock isolering samt fönster och dörrar med låga U-värden.

Idag har vi istället för att besöka en byggarbetsplats länsat hyllorna på Konsum för att efter en idé från Fastighetsbyrån Vasastan, om jag inte missminner mig, förbereda oss för att dela ut "fredagsmyspåsar" till våra säljare och köpare från förra kvartalet.

Däremellan har vi hunnit med att redigera lite foton, skrivit förhandsavtal på en nyproducerad bostadsrätt och ett kontrakt på ett hus där förbehållet är att köparen i fråga, som är väldigt mögelkänslig, ska få lov att sova i huset i två nätter för att säkerställa att hans allergi inte blommar ut.

Nu stundar digra studiedagar i Malmö onsdag-lördag med föreläsningar från 8-20 varje dag. Värdering och nationalekonomi står på schemat liksom uppsatsskrivande och opponering.

Vart är jag?

En av tjusningarna med att arbeta som mäklare i Borås, är att man får besöka så många delar av vår vackra kommun som man aldrig hade hittat till själv.

Igår var jag ute på en bankvärdering. Jag körde o körde, på vindlande snöbeklädd grusväg i kilometer efter kilometer. Bredvid vägen såg jag ibland en vägg av granar och emellanåt öppnade vyn upp sig och blev ett sprakande sceneri av träd och växtlighet, med gnistrande rimfrost ända ut i topparna... Ni vet vad jag menar, vykortsvackert! Önskar att jag haft en bild att dela med mig av...

Just variationerna i folks boende fascinerar mig. En del trivs på små, små tomter med nära till grannarna och den gemytlighet det kan innebära. Andra måste ha svängrum och bor med flera hundra meter till närmsta granne. En del vill bo mitt i stan, andra bor vid en sjö.

Alla sorters boende har sina för- och nackdelar, men visst är det tur att vi tycker så olika? Eller som en, numer pensionerad, kollega alltid sa; "Ja, tur är det väl, att vi är olika, annars hade vi ju varit gifta med samma fru allihop. Hur hade det sett ut?"

Ja det kan man fråga sig, men tanken roar en aning....

Gott och blandat!

Det verkar som vi kommit in i en fredagsuppdateringsrutin här på bloggen och det blir väl lätt så att man i slutet av arbetsveckan gör en liten mental sammanfattning av veckan.
Fast lite bättre uppdateringsfrekvens får vi nog se till att åstadkomma framöver. En ouppdaterad blogg är ju ingen rolig blogg.

Så vad har då hänt i vår mäklarvardag i Lysekil den här veckan?

Vi rivstartade något otippat med att alla på kontoret fick ett sms från chefen som fastnat i hissen och SOS Alarm fick göra en utryckning för att släppa ut honom. Egentligen inget man ska skratta åt men eftersom chefen inte är klaustrofobisk så har vi ändå haft lite kul åt detta i veckan :-)

Marknaden som oftast är lite mer trögstartad här i Lysekil än övriga landet har börjat vakna till liv och vi har fyllt på vår objektslistan med en massa nya spännande hus. Kul!
Jag har också passat på att utnyttja det finfina vädret som visat sig ett par dagar till att fara runt och fota nya objekt med fantastiska utsiktlägen som redan är ute eller ska ut på marknaden inom kort.

Vi har även passat på att inviga vår nya assistent i den underbara världen av vaniljsemlor. Ett måste om man ska jobba här hos oss. Vi både firar och tröstäter semlor. Det är väl tur att vi äntligen fått ett ordentligt gym här i Lysekil :-)

Andra nyheter är att de flesta av medarbetarna på Fastighetsbyrån i Bohuslän numera, efter en gemensam drillning av ett par fd brandmän, också är certifierade inom HLR. Nu hoppas vi innerligen att vi någonsin slipper använda oss av detta men om olyckan skulle vara framme är vi förhoppningsvis lite mer redo än vi var innan.

Här på kontoret är vi glada över att fredagen också bjöd på ganska otippade avslut i inte mindre än två affärer. Ibland blir det som sagt stolpe in istället för stolpe ut och med det passar jag på att önska er en riktigt trevlig helg!

Konsten att vara en kameleont

Jag slås verkligen av vilka otroliga möten mellan människor vi får vara med om som fastighetsmäklare. Jag förbluffas också av hur lite förberedd man är när man kommer ut som nybakad av just detta. Vi träffar människor i alla skeden av livet och det gäller verkligen att vi snabbt kan anpassa oss och våra personligheter så att vi bemöter människan på rätt sätt. Gör vi fel där kan det betyda att vi tappar uppdraget/kunden, därav rubriken...

Den här veckan har jag mött alla från det lyckliga paret som nu ska bli sambos i sitt nya drömhem till de som just mist en kär familjemedlem. Varje kund måste bemötas på rätt sätt och det är i ovan situationer det blir extra tydligt.

Att vara en duktig säljare kommer sekundärt anser jag, kan du inte "ta folk" kommer du ha svårare att lyckas. Detta är min högst personliga uppfattning, men jag ser mitt höga NKI (nöjd kundhetsindex)och fattar ju att något rätt gör jag och det jag är bäst på är just att "ta folk".

//Linda E

Det går framåt.....

Så här långt har bygget lite längre ned på gatan kommit! Jag skrev ju för en tid sedan om ett nytt nyproduktionsprojekt vi fått förmånen att förmedla.

Försäljningen tuggar på och, som synes, även bygget!

Så här fint ska det bli!

Kombo

Sjuka små barn och mäklarvardag är en synnerligen dålig kombo, speciellt i kombination med en egen dunderförkylning och första dagen för vår nyanställda mäklarassistent. Men när streptokockerna spökar så är det bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.

Innan jag försvann från kontoret för dagen så hann jag och nya kollegan i alla fall börja med lite kunskapsöverföring och det kanske inte är så dumt att ta det i små doser så att det blir "system overload" direkt.
Dessutom hann vi med att titta på ett kommande objekt för en säljares räkning som ville ha lite tips på vad som borde fixas till innan fotografering och visning.

Det blir ju så klart alltid mycket nytt när man börjar ett nytt jobb men då kollegan redan har 18 år inom branschen så är det mycket som hon naturligtvis redan har koll på och jag törs påstå att kunskapsöverföringen går åt båda hållen.

I morgon är en ny, och förhoppningsvis mindre snorig, dag och då ska vi ta tag i ett nytt fokusområde på kontoret som handlar om hur vi skapar den allra bästa visningen.
Har du som läsare några bra eller sämre erfarenheter från visningar så får du gärna dela med dig. Har du blivit imponerad? Har du blivit besviken? Vad uppskattar du som visningsbesökare mest? Alla synpunkter är välkomna.