Tankenöt

En funderare: Är det fullt möjligt att jobba 100% provisionsbaserat och vara bästis med rättvisan? 

Efter många om och men kom jag fram till att det är nog rätt svårt. Ett tag trodde jag att de frön som de vuxna sådde i oss när vi var barn, att allt ska vara rättvist i livet, också skulle vara en sanning. Lika mycket godis till alla. Alla ska få vara lucia. Alla ska få vara med och leka... 

Självklart ska alla få det. Alla har kanske inte samma förutsättningar när de börjar som mäklare, har jobbat olika länge och har olika flow i perioder. Varje möte man går på har ofta flera andra mäklare från olika firmor redan varit på. Man jämförs, synas i sömmarna och vänds ut och in på. Går man därifrån som vinnare i matchen är man riktigt glad och går stolt som ett lejon. Intern konkurrens går inte heller att undvika helt, men med tanke på den extrema externa konkurrensen är det extra viktigt att hålla ihop och stödja varandra på kontoret. Då provisionen hänger på affärer som blir av, blir affärer synonymt med en blodig stek i en lejongrop. Starkast, snabbast, hungrigast vinner. Självklart. Självutsållning. Survival of the fittest. 

Man måste dra gränsen någonstans. Någonstans mellan medmänsklighet, viljan att lyckas och girighet. Gyllene snittet. 

Men sedan sa dem ju alltid att den som ger sig in i leken, få leken tåla...