Sitter i en förhandling mellan ett par parter och en tanke som slog mig är hur mycket enklare det är att förhandla åt någon annan, än om man själv sitter som "part i målet"....
Givetvis ska det ju kanske också vara så, eftersom man som utomstående inte är känslomässigt involverad och därför kanske kan hålla lite distans... Men man får ju i alla fall inte vara rädd för att förhandla om man ska jobba som mäklare. Det är nämligen något vi gör precis hela tiden!
Vi förhandlar om utgångspris och arvode och kanske en del annat, redan innan vi ens fått in uppdraget. När man har hittat en tänkbar köpare så börjar förhandlingarna igen... Men jag tror att det är något som förr eller senare faller inom ramen för den komfortabla zonen, man vänjer sig helt enkelt och hinner kanske med tiden också bli ganska duktig..
onsdag 29 juni 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Linda, Som advokat medverkar jag emellanåt vid förhandlingar om förlikningar av pågående rättsprocesser. Parterna har som regel hunnit utveckla en ömsesidig misstro/avog för varandra vilket försvårar förhandlingarna.
SvaraRaderaHej Barney.
SvaraRaderaDu har helt rätt. Jag antar att det är en naturlig reaktion på situationen man hamnat i, där ens motpart inte ser saker på samma sätt som man själv...
Dessutom är det ju också så, att när människor är inblandade handlar det också till stor del om känslor och ibland har känslorna en benägenhet att ta över, vilket givetvis försvårar för den som försöker medla.