Inte bara mäklare, mamma och ledare också!

I torsdags hade vi teamdag! Vilket innebär teambilding och säljträning! Med vår företagscoach, Gertie. Superbra kvinna som får oss att plocka fram det vi alla är bra på! Oftast, (finns statistik på det), kommer vi på det som inte är bra? Hur kan det vara så, när vi faktiskt är bra på väldigt mycket. Säljer många hus, har bra referenser, hög kundnöjdhet och är störst på vår marknad!

Det lär komma från tiden vi har som barn! Att föräldrar och andra vuxna bär ett stort ansvar i hur våra barn uppfattar sig själv. Det är nog det viktigaste vi skall tänka på i vår strävan att få barn som klarar sig bra med god självkänsla. Att jämföras med varandra är inte problemet. Alla har något som är bra, fokusera på de sakerna så kommer det som är mindre bra gå mycket bättre.
Min mamma sa alltid till mig, - Jag vet du gjort ditt bästa och det kommer Du långt med! Tack mamma för att min självkänsla fick växa sig stark! Jag har aldrig hört min mamma säga något kränkande eller något som kunde ge skuld. Hon är värlsbäst och jag sa det till henne så sent som igår!
Att ge sina barn skuld är nog det svåraste att bära? Jag hör ofta vuxna skuldbelägga! Jag blir urförbannad! Tokig! Hur svårt kan det vara att ge kärlek och ömhet!!!!? Kan vi inte, så går det att lära sig. Vi har ett eget ansvar. Kan tyvärr inte använda den egna uppväxten som en ursäkt för fortsatta dumheter!

Problemet är kanske att vi inte förstår att vi måste vara i vårt "bästa läge" för att våga berätta vad vi är bra på och vad vi vill bli bättre på! Att stå på ett ben i hela livet verkar jobbigt och ostabilt Den dagen man kan sätta ner båda fötterna så gungar det inte alls! Vårt team gungar inte alls! Vi alla står på båda benen/ fötterna och har en otrolig glädje och hjälp av varandra. Ibland måste vi däremot krypa in i vårt "anpassade läge" men vi gör det medvetet och dränerar oss därför inte på någon energi! Det kan vara när vi träffar kunder som är precis vår motsatts. En bra mäklare skall kunna möta alla kunder. Det är då vår träning hjälper oss.

Om alla någon gång fick möjlighet att fokusera en stund på det egna jaget och ta hand om det så skulle det se mycket annorlunda ut! Jag är rädd för att alla som inte mår bra står på ett ben, antingen i sin relation, sitt arbete eller i någon annan situation? Kan vara andra anledningar men man kan våga tänka tanken vad det beror på att vi idag är sjukare än för 10 år sedan?

Blir alla synliggjorda? Får alla ett leende och en klapp på axeln varje dag? Får alla några positiva ord på vägen? Tror vi på våra medmänniskor? Har vi mod att visa oss sårbara? Det syns när vi har det gott. Vi kan ändra på en hel del själv. Lite i taget så har vi alla till slut nått vårt bästa läge.